majaskraft

Fredags.

Var på behandling.

Ont, ont, ont.

Låg på mage och fick behandling av nacken.

Jag sa "Tur jag ligger på magen, annars hade jag nitat dig"

Det blev värre.

Låg på rygg. Han gjorde något med huvudet.

Kändes som en bultpistol slog rakt in i huvudet.

(ni vet en sådan man dödar grisar med. om det nu skulle kännas)

Trodde faktiskt jag skulle dö.

Tårarna kom.

Men, men.

När nerverna släpper är det såå sköönt.

I alla fall så känns det som man blivit överkörd efteråt.

Som man hade diverse blåmärke, fast det har man inte.

Mörbultad.

Mannen var med och tittade.

Han var impad.

"Indiandoktorn" ser alltså till att nerverna släpper, när dom sitter fast.

Inga våldsamma saker inte.

Han har till och med hjälpt epilepsi patienter.

Karolinska har varit där och tittat också.

Spännande är det.

Jag mådde inte så bra så korten blev ingen höjdare. Såg inte att kameran inte var rätt inställd först, så bildernfa blev lite "skakiga" och när jag hade fixat det så tog givetvis batterierna slut, typiskt..

Gårdagen tillbringade jag gåendes. Jag gick nämligen tre långpromenader, en med varje hund. När jag kom hem med den sista stod dotter Y här och väntade, fika hos svärmor och svärfar väntade. Cheesekace med blåbär inte helt fel, fast den var så djupfryst så jag fick köra min bit i mikron :)

När jag kom hem var det bara att hälsa på i tvättstugan, fixa mat och disk. Mannen fick ta hundarna på kvällsrundan, jag tyckte jag hade gått färdigt faktiskt.

Jag och dotter Y diskuterade hundar, hon hade sett ett program där det var servicehund med. Det skulle användas mycket mer, för man mår så bra av djur. Jag konstaterade att jag nog skulle varit som ett torrt gammalt russin om jag inte haft hundarna dom här åren. "Nej" säger dottern "Du hade varit en bittermandel" ha,ha. Vem vill vara en bittermandel, inte jag. Jag vill vara en sötmandel :)

Moster har fyllt 80 år så vi var hos kusin och firade henne. Massor med god mat och dryck. Brorsan hade lånat min kamera så när jag skulle ta kort var batterierna slut, typiskt. Som tur var har jag fått lite bilder av kusinen :)

Det var rena skrattfesten på det kalaset. Kusinens man som är som han är, hade svenska lektion för oss. Det handlade om pluskvamperfekt !? Ja, jag säger då det, det var den roligaste svenska lektion jag har haft i mitt liv. Jag skrattade så jag var genomsvett och tårarna rann. Då kom vi osökt in att prata om att skratta, dom var ganska överrens om att var det någon som kunde skratta så var det jag (fattar inte vad dom pratar om?:)) I alla fall så kom jag på att mamma talade om  en gång att det var så kul för om hon var någonstans och såg eller hörde något som hon visste att jag skulle skratta åt, så började hon att skratta fast jag inte var med. Det är ju alltid roligt att man kan glädja andra :)

Jag vill arbeta med människor så att dom kan må bättre på ett eller annat sätt, det kan vara inredning, trädgård,- eller hälsa. Men jag ska göra det så att jag orkar, tycker det är kul osv. Inte för att andra vill eller tycker. Hänger ni med? Saker och ting får helt enkelt ta tid. 

Jag insåg helt enkelt att jag inte måste vara duktig i andras ögon. Det är som jag säger till barnen. "Gör så gott ni kan". "Det är inte för min skull ni lär er." Kan ni gissa var prestationsångesten kommer ifrån? ;) Så från och med idag, ska jag jobba på att det är för min skull, inte för att andra vill och tycker.

Det blir nog jobbigt :)

Annars har jag haft migrän i två dagar, inte ens imigran hjälpte. Jag har massor som behöver göras, så jag mådde inte bättre av att inte kunna göra något. Det finns så mycket tvätt i tvättstugan så jag får snart inte plats där :( Jag räknade ut att jag behövde tvätta två tvättar/dag, men det blev ju inget tvättat med migränen, så då blev jag ännu mer stressad. Frågan är varför jag blir så stressad nu? Det har ju varit så här i åtta år...Det är säkert hormonerna dom stoppar i mig :)