majaskraft

Tänkte jag skulle uppdatera er hur det har gått efter hundslagsmålet. Mannen pratade med matten till Lukas, hon var chokad. Hunden fick dom inte ta i, han skrek bara och haltade på ena bakbenet. Mannen beklagade givetvis det som hänt och sa att vi står för allt med veterinärer osv. Han sa att jag inte kunde ringa för jag var upprörd och plåstrade om mig. Hon undrarde hur det var? Och då kände jag lite lättnad, det var ju inte direkt "Det kan hon gott ha". Det är ju bra när man kan prata med varandra.

Torsdags förmiddag ringde jag dom och undra hur det var. Likas hade fortfarande ont och skrek, men veterinären dom pratat med tykcte man kunde vänta till fredag. Jag tyckte inte det, jag rekommenderade vår veterinär. Hunden kan ju inte gå omkring och ha ont heller... På kvällen när vi gick ut med våra hundar gick vi förbi deras. Lukas hoppade i soffan och skällde allt han hadde. Det var ju liv i han iaf :)

Igår ringde matten. Det var ingen fara med Lukas, han fick en smärtstillande spruta som skulle vara ett par dagar. Det var låret som smärtade. Kanske ett bett eller så, men dom kan inte se några bitmärken någonstans. Vilken lättnad att det inte gick värre.

Det blir inga mer lösa småhundar ute i skogen har jag bestämt. Det var oxå mattens önskan, så jag lugnade henne med att jag redan tagit det beslutet. Men Dilba vill jag ska kunna springa, hon är ju van vid det och har inte bråkat med några. Matten blev orolig över detta. Men jag sa att jag ska se hur jag kan lösa detta, om jag kan släppa henne på något särskilt ställle eller sträckor. Hon måste ju få sträcka ut.

Jag bara undrar vad mening var att vi skulle lära oss av detta. Nu går alla omvägar om oss, men det kanske bara är bra. Inte har vi elaka hundar!? Jag menar kolla bara midsommar med 7 lösa hundar i ett förtält, vilka fixar det? I alla fall så anmälde jag mig till agility med Bozz till våren. Hoppas vi kommer med. Det skulle vara kanon med hjärngympa och att han blir av med lite energi.

När jag åt min frukost idag så satt jag och läste Helande Händer av Barbara Ann Brennan. I den läste jag något som genast gjorde att jag kände mig mycket bättre. Jag har mått så dåligt dom här dagarna och gråtit mycket över allt möjligt. Enligt Ulla var det här med hundarna min droppe, så nu är jag i den berömda väggen. Jag skrev ner det på en lapp för att bli påmind om att det är sant och att det gäller oss alla.

Jag förtjänar hälsa, lycka och tillfredsställelse i mitt liv ♥

Jag tror att det var jag som tog mest skada av alltihop. Tur jag hade handskar annars hade det försvunnit en bit av handen. Jag har blåmärken både högt och lågt efter detta.


Hundbiten. Att det gör så *pip* ont.



Efter 3 dagar med Propolis behandling.

Hoppas ni får en härlig Luciadag. Vi ska till mamma och röja, sedan till dotter A på Lussefika. Det är iaf kallt och fint ute :)

Stort GRATTIS! Till smålandsvännen ♥

Må så gott!

Kram Maja ♥