Kraft
I natt låg jag och tänkte på vår kraft. Den kraft vi har inom oss, som en del människor verkar ha så mycket mer av än andra. Hur vi använder den och hur vi fyller på. Jag ska nu försöka reda ut mina tankar...
Jag vet att jag har mycket kraft och att jag kan använda den. För gud nåde den som ger sig på min familj, min man eller mina barn. Då drar jag mig inte för att använda den. Och här handlar det inte om att slå någon eller på annat sätt göra illa. Utan helt enkelt använda sin inneboende kraft till att visa hur fel det är. Orka ta diskutioner, kunna argumentera och visa på rätt och fel, att stå upp för det man tror på.
Vi har gått igenom en del i vår familj bl.a. barn som blivit mobbade. Då gäller det att ha kraft att orka ta detta, både utåt och inom familjen. Man måste ju ha kraft till familjen också, så att vardagen fortfarande fungerar som den ska, och orka lyssna och prata.
Jag är intresserad av Feng Shui och i Agneta Nyholm Winqvist bok Feng Shui för Moder Jord så står det om den kvinnliga urkraften. Hon skriver:
Krigarkvinnans starkaste vapen är hennes urkraft som kommer från bäckenet, skötet och livmodern. Hon slåss inte på samma sätt som män - hon är som naturens åskväder. I det österländska traditionerna kallas hon Kali eller Green Tara. Hon har funnits som hedrande kraft i vår kultur och kallats Freja. Det är en kraft man inte sätter sig på. Kommer du och försöker tafsa på en kvinna med Kalis energi närvarande, så sitter du strax som en fluglort på väggen, utan att hon behövt röra sig.
Det är också Kali som får oss att sätta gränser och säga nej när det behövs, och då på ett sätt som inte kan misstolkas.
Agneta Nyholm Winqvist
Men när vi använt vår kraft kan man känna sig tom och slut, det är då det gäller att fylla på sin källa. Hur gör man då det? Jag tror och detta är vad jag tror...Att man fyller på genom dom man älskar, sin familj, sina vänner och husdjur som alla ger kärlek och värme. Naturen, gå ut i naturen och bara vara. Jag älskar skogen, träd, mossan, tystnaden men ändå ljuden av fåglar och vinden. Jag kan nästan känna hur kraften åker upp genom fötterna och benen, när jag är ute och går.
Jag tycker däremot att det är svårare att använda min kraft när det gäller mig själv, om jag råkar illa ut (inte fysiskt). Då hoppas jag det finns någon som med sin kraft kan hjälpa mig. det är väl så det ska vara. Vi behöver varandra och hjälper varandra.
Så nu alla kvinnor ta steget från att tiga, lida, gråta och klaga. Säg ifrån med er inneboende kraft när det behövs. Ni kan!!!!
Kramar Maja
Min kraftskälla - skogen
Jag vet att jag har mycket kraft och att jag kan använda den. För gud nåde den som ger sig på min familj, min man eller mina barn. Då drar jag mig inte för att använda den. Och här handlar det inte om att slå någon eller på annat sätt göra illa. Utan helt enkelt använda sin inneboende kraft till att visa hur fel det är. Orka ta diskutioner, kunna argumentera och visa på rätt och fel, att stå upp för det man tror på.
Vi har gått igenom en del i vår familj bl.a. barn som blivit mobbade. Då gäller det att ha kraft att orka ta detta, både utåt och inom familjen. Man måste ju ha kraft till familjen också, så att vardagen fortfarande fungerar som den ska, och orka lyssna och prata.
Jag är intresserad av Feng Shui och i Agneta Nyholm Winqvist bok Feng Shui för Moder Jord så står det om den kvinnliga urkraften. Hon skriver:
Krigarkvinnans starkaste vapen är hennes urkraft som kommer från bäckenet, skötet och livmodern. Hon slåss inte på samma sätt som män - hon är som naturens åskväder. I det österländska traditionerna kallas hon Kali eller Green Tara. Hon har funnits som hedrande kraft i vår kultur och kallats Freja. Det är en kraft man inte sätter sig på. Kommer du och försöker tafsa på en kvinna med Kalis energi närvarande, så sitter du strax som en fluglort på väggen, utan att hon behövt röra sig.
Det är också Kali som får oss att sätta gränser och säga nej när det behövs, och då på ett sätt som inte kan misstolkas.
Agneta Nyholm Winqvist
Men när vi använt vår kraft kan man känna sig tom och slut, det är då det gäller att fylla på sin källa. Hur gör man då det? Jag tror och detta är vad jag tror...Att man fyller på genom dom man älskar, sin familj, sina vänner och husdjur som alla ger kärlek och värme. Naturen, gå ut i naturen och bara vara. Jag älskar skogen, träd, mossan, tystnaden men ändå ljuden av fåglar och vinden. Jag kan nästan känna hur kraften åker upp genom fötterna och benen, när jag är ute och går.
Jag tycker däremot att det är svårare att använda min kraft när det gäller mig själv, om jag råkar illa ut (inte fysiskt). Då hoppas jag det finns någon som med sin kraft kan hjälpa mig. det är väl så det ska vara. Vi behöver varandra och hjälper varandra.
Så nu alla kvinnor ta steget från att tiga, lida, gråta och klaga. Säg ifrån med er inneboende kraft när det behövs. Ni kan!!!!
Kramar Maja
Min kraftskälla - skogen
Kommentarer
Trackback
