majaskraft

Nu har jag precis vilat en stund, huvudvärken var på väg tillbaka igen. Det ville jag inte. Ska ta och fixa mig lite mat och gå ut med hundarna. Mannen jobbar  em. och sonen är i skolan, så jag får en lugn kväll. Dessutom får jag bestämma över tv:n, inget ont....:)

På tal om hundar, så har Dilbas päls blivit mycket bättre igen. Vi köpte hundmaten med mest fett i och det har gjort susen. Nu finns det hopp igen, har bara lite kvar att "fixa" till, så är hon min prinsessa igen. Det är hon i och för sig alltid, men det ska synas också.

Telefonen ringde 23.30 igår kväll. Det var sonen, som undrade om bilen var hemma. Icke sa Nicke, mannen jobbar natt denna veckan. Maginfluensa. Kompisen var snäll och skjutsade hem honom. Nu mår han dock bra igen, har druckit och ätit kålgryta. Jag tyckte inte att han skulle äta kålgryta, men det tyckte han. "Kan jag snusa, kan jag äta kål"sa han. Det gick ju bra :)

Vi såg en reklam där man skulle dölja sina trötthetstecken. Sonen tyckte att det var bra att dom syntes. " Då ser dom ju att man är trött, och att det kan vara jobbigt" var hans förklaring. Kan han kanske ha rätt i. Men jag tycker man blir tröttare själv om man ser sliten ut. Fattar ni vad jag menar?

På tal om reklam finns det en reklam som jag retat mig på länge och nu har jag äntligen fått medhåll. Kunde inte ha sagt det bättre själv :)

'Livet är inte de dagar som passerar, utan de dagar du kommer ihåg. Antydan var att man ska fly vardagen och åka på en resa för att få något att komma ihåg när man är äldre. Hmmm... själv tycker jag att livet är precis de dagar som passerar. Att då gå och vänta på att några få speciella tillfällen ska göra oss glada gör livet fattigt, både bildligt och bokstavligen. Bättre att lägga lite tankekraft på hur vi sätter guldkant på vardagen, eller hur?

 

Njut av livet!

Kram Maja ♥

Låg länge i morse, pannan hade stannat och jag var lite låg. Reaktionen igår hade säkert lite med det hela att göra.

På eftermiddagen var vi hos Vanja. Vi träffades först för att se ett kontor på vägen, jag hjälper ju Vanja med hennes kontor och hon ville jag skulle se detta. Det kan jag förstå. Det var finare än hemma :) Här snackar vi klinker golv med golvvärme, skjutdörrar för att dölja all förvaring ett halvt Ikea kök och kristallkrona över bordet. Dom hade ett badrum intill också, lika fint det och med kristallkrona i taket. Ytan var på 60 m2, vårt hus är på 85. Fint var det.

Sedan bar det av till Vanja för att äta god mat och prata vidare om kontor, gästrum mm. Kaffet drack vi hos sonen som bor någon mil bort. Har hjälpt han också lite med planering av sin lägenhet. Han hade fått det riktigt mysigt, han hade till och med tänt ljus :) Inte alla killar som tänker så. Vi hade lite prat om gardiner och matta till hans sovrum. Annars var det mycket skratt, och prat. Väldigt trevlig fredag em/kväll.

P.S. Ska nu ta mina mediciner så får vi se hur det går :)

Idag sken iaf solen så jag gick några rundor, men det är blankis under snön. Livrädd för att halka, så jag stapplar fram som en gammal gumma ha, ha. Behöver ha broddar till skorna, men det hjälper ju inte hundarna. Dilba halkade flera gånger på hennes promenad, gillar jag inte nu när hon har "lite" ont i höfterna. Vi kom hem hela iaf :)

Igår bjöd dotter Y mig, mannen och brorsan på fika, ost, kex och kaffe. Det var gott! Sedan åkte vi och handlade lite, det har varit lite tomt i skafferiet kan man säga. 

På vägen hem hade vi en Volvo v70 framför oss. I en 90° kurva åkte han rakt fram. Hoppsan, hejsan! Sa vi. Vi stannade givetvis för att hjälpa dom (en kille o tjej i 25 års åldern) upp. När vi klev ur bilen förstod vi varför dom inte tog kurvan, våra fötter for åt alla håll. Svinhalt var det. Man åkte kana bara man stod still (precis som när jag åkte i diket). Det blev bogserlina och handkraft för att få upp dom, jag körde vår bil dvs. bogserade, medans männen putte och lyfte för allt vad dom var värda. Det gick bra, upp ur diket åkte dom. Dom var sååå tacksamma för hjälpen. Inget att snacka om, klart man hjälper till. Strax efteråt sa dom på radion att det rådde "lurig" halka. Nehe, det menar ni inte....

Det är synd om barnen nu förtiden, allting ska ju börja så tidigt. Nu har t.om. restaurangerna börjat.

Nu har jag köpt en lampa att ha över bordet (eller vi, menar jag) Tyvärr kan ni inte få någon bild, har ingen kamera. Det var vissa problem med lampan. Mannen och sonen satte upp den kvällen före julafton, men det sköt proppar hela tiden, så vi fick fira jul utan att tända den. Nu har dom dock fixat det hela, en kabel hade kommit i kläm. Så kan det gå :)

I natt jag drömde... jättekonstigt, jag drömmer så det ryker om det på nätterna. Det är mycket och konstiga saker, fast jag kan ofta koppla dom till saker och händelser, men inatt vet i katten. Jag och en kompis var i en ICA affär och handlade. Hon kunde inte betala för hon hade inget kontokort längre, hon handlade bara med kontanter för att inte slösa. Gör det då tyckte väl jag, jag hade betalt vår mat i veckor och mina pengar var slut. Det kom fram en kille och frågade om vi svarat på köttbullsinbjudan? Ja, det hade vi. Vi blev då med i en frågetävling. Svarade man fel, blev man daskad i ansiktet med en orensad fisk + att den skulle ligga under tröjan i 5 min. Ha ha

Annars har jag varit hos distriktssköterskan idag och fått ett nytt implantat. Fick åka med svärmor och svärfar, ja gösses! Säger inget mer :)

Hörde mig för om implantatet lite, det är tydligen på grund av det jag gått upp i vikt. 3 kg. Ni vet hormoner vad dom ställer till med. Så nu får det bli andra bullar av dvs. inga bullar alls.

P.s. Ja lampan ja, den kostar bara 646 140 kr.

I vilket fall som helst så såg det bra ut, fanns inget att klaga på. Att jag är trött tyckte han inte var konstigt. Har lite att "dras" med.

Han undrade hur jag kunde jobba? Jag förklarade hur det låg till, han trodde inte man kunde vara sjukskriven i åtta år. Han undrade hur gamla barnen var osv. "Du har varit sjuk under hela deras tonårsperiod, hur har det gått!? Dom har aldrig klagat eller varit arga över att det har varit som det är. Inte inför mig iaf. Och då säger han. "Du har massa andra bra kvaliteter". Det tackar jag för. Det kändes skönt ända in i hjärtat. Så har inte jag tänkt, jag är ju bara den jag är. Men jag har bra kvaliteter, hurra! Jag har känt att jag inte har räckt till för familjen, men det har jag kanske trots allt. På mitt sätt. Det räcker långt med att man älskar dom o att man har tid att lyssna och bry sig. Det är väl förresten det som räknas?

Som ni kanske märker så är jag lite ur gängorna, har inte riktigt lust med nåt, är bara trött. Men när våren kommer och jag får sitta på altanen....

Gode Gud telefonen ringde precis, det var Brorsan. Lilli dog inatt. En av katterna, det var "mammas" katt, det var bara hon som gällde.